Av Ingela Fröderberg

I Lannaskede i Småland utspelades på försommaren 1767 ett drama mellan soldaten Per Svensson Malmgren och skräddaren och häradsmusikanten Anders Fröderberg. Ett påstått slagsmål som urartade med dödlig utgång eller hade döden en naturlig förklaring? Det fick rättsliga konsekvenser i Östra härads tingsrätt och fallet kom även att avhandlas i Göta Hovrätt. Den här berättelsen fokuserar på Malmgren och Fröderberg och domen i Göta Hovrätt 1768.

Den här berättelsen har en personlig anknytning till mig, då jag är släkt med Anders Fröderberg genom hans äldre syster Lisbeth Johansdotter, som är min anmoder. Släktforskning har många dimensioner och möjligheten att kunna skriva berättelser som berör släkten ger en annan förståelse och bakgrund för egen del. Förhoppningsvis kan denna berättelse om Anders Fröderberg även vara intressant för andra läsare.

Soldaten Per Svensson Malmgren

Per Svensson Malmgren blev soldat N° 135 vid Kalmar regemente och Västra härads kompani den 30 maj 1747 enligt generalmönsterrullan 1764. Han kom att bo i soldattorpet Alebrotorpet under Broby Skattegård i Lannaskede socken. Utifrån generalmönsterrullan 1764:s uppgifter var Per Malmgren 22 år när han anställdes 1747 och således född omkring 1725.

En soldat behövde en hustru och Per Malmgren fann en lämplig sådan i pigan Eva Svensdotter. Vigseln ägde rum i Lannaskede 1747. Tillsammans fick de barnen Ulrica 1749, Sven 1751, Jacob 1753 († 1753), Jacob 1754, Eva 1758, Sara 1764 och Maja 1766. Barnen var alla födda i Alebrotorpet.

Livet i soldattorpet var säkert slitsamt för familjen och som soldat var Per Malmgren tvungen att fullgöra sina plikter som soldat. Kriget i Pommern mellan Sverige och Preussen pågick under åren 1757–1762 och Kalmar regemente kom att delta i detta krig. Många soldater vid regementet blev uttagna i krigstjänst och kommenderade till Pommern, vilket även gällde Per Malmgren.

I generalmönsterrullan 1761 avseende kommenderingen i Pommern och tillfångatagna i Preussen kan man se att ”Lannaskede 135 Pehr Pehrs: [eg. Svensson] Malmgren för Broby” blev ”fången i Demin d: 18 Jan: 1759. Sig sjelf ranson: i December månad samma åhr”. Anteckningen ”Sig sjelf ranson” innebar att Per Malmgren betalade en lösensumma för sin frigivning. Vem som betalade lösensumman är oklart, men troligtvis inte Per Malmgren själv utan möjligtvis Lannaskede socken.

Per Malmgrens öde som krigsfånge i Preussen kom att delas av större delen av Kalmar regemente. Tiden i fångenskapen innebar ett hårt liv för de svenska soldaterna med svåra levnadsförhållanden, sjukdomar och död. Efter nästan ett år i fångenskap kunde Per Malmgren i december 1759 återvända till familjen i soldattorpet Alebrotorpet.

Skräddaren och häradsmusikanten Anders Fröderberg

Anders Johansson (Fröderberg) föddes i januari 1734 i Årset Lillgård i Fröderyd socken av föräldrarna skräddaren Johan Andersson (1700–1779) och hans hustru Helena Persdotter (1704–1785). De fick tillsammans fem barn, tre söner och två döttrar, som alla föddes i Årset Lillgård. Anders var äldste sonen och näst äldst i syskonskaran.

Anders farföräldrar var Anders Svensson († 1709) och Lisbeth Jönsdotter (1680–1760) från Kallsjö och Årset Lillgård. Farfadern Anders Svensson var ryttare N° 110 för Kallsjö i Fröderyd vid Smålands kavalleriregemente och Majorens kompani. Hans tragiska livsöde i det Stora Nordiska kriget finns skildrat i berättelsen ”Stupad vid Krasnokutsk” av Thomas Lindgren. Fotnot 1.

Skräddaren Anders Fröderberg (Johansson) gifte sig den 1 november 1758 i Lannaskede med jungfru Lisa Cathrina Oselius född den 6 mars 1738 i Broby Övragård i Lannaskede socken. Hon var dotter till komministern Johan Oselius (1708–1762) i Lannaskede och hans hustru Sara Lisa Krook (1711–1741).

Anders Fröderberg och Sara Lisa Oselius fick tillsammans barnen Martha 1759 († 1760), Johan Lorentz 1762, Martha Lisa 1765, Sara Helena 1768, Britta Stina 1774 och Anders 1780. De tre äldsta barnen föddes i Berg respektive Broby Övragård i Lannaskede medan de tre yngsta barnen föddes i grannsocknen Skepperstad.

Anders Fröderberg blev den förste i min släkt med efternamnet Fröderberg som han tog efter sin hemsocken Fröderyd. Namnbytet skedde förmodligen strax innan vigseln 1758 då han blev klar skräddargesäll. Anders Fröderberg var till yrket skräddare, men också häradsmusikant i Östra härad. Vid första barnets födelse 1759 står Anders Fröderberg som ”skräddargesäll” och vid andra barnets födelse 1762 har hans titel ändrats till ”håfskräddare”. När det tredje barnets föds 1765 står Anders Fröderberg som ”skräddare och häradsmusicant”. Han blev senare skräddarmästare.

Häradsmusikant under 1700-talet var ett yrke som gav en viss status i samhället. För att verka som häradsmusikant krävdes en fullmakt från häradet. I uppdraget ingick att spela vid högtidliga sammankomster som bröllop och begravningar inom häradet. Anders Fröderberg måste ha varit musikalisk och kunnat hantera ett musikinstrument, förmodligen fiol som var det vanligaste instrumentet vid den tiden. I rollen som häradsmusikant blev han ett känt namn i Östra härad.

Anders Fröderberg gjorde onekligen en klassresa genom giftermålet med prästdottern Sara Lisa Oselius. Familjen torde haft ett gott anseende och levt under förhållandevis goda förhållanden i Lannaskede. Men något oväntat inträffade på försommaren 1767 i soldattorpet Alebrotorpet som fick konsekvenser för de inblandade. För Anders Fröderbergs del innebar det rättegång som förmodligen kom att påverka hans och familjens liv även ur ett socialt sammanhang. Vad som är känt kring rättsfallet finns dokumenterat i Östra härads tingsrätts och Göta Hovrätts domböcker. Den här berättelsen fokuserar på det protokoll som upprättades i samband med domen i Göta Hovrätt 1768.

Föredragning i Göta Hovrätt angående domen Östra härads tingsrätt

Lördagen den 5 mars 1768 hölls förhandling i Brottmålsrummet i Göta Hovrätt. Vid förhandlingen deltog Herr Hovrättsrådet Johan Gabriel Bildenskiöld, Herrar Assessorer Baron Arvid Fredrik Kurck och Erik Georg Höijer samt Herrar Secreterare Baron Gustaf Mauritz Posse och Nils Ekermann. Det var således flera högt uppsatta och framstående herrar som kom att behandla brottsmålet rörande skräddaren och musikanten Anders Fröderberg. En avskrift av domen finns under rubriken ”Källhänvisningar” sist i berättelsen.

Förhandlingen inleds med en föredragning av domen den 28 september 1767 i Östra härads tingsrätt. Enligt nedanstående utdrag ur protokollet från Göta Hovrätt den 5 mars 1768 framgår att ”Skräddaren och Musicanten Anders Fröderberg, som blifwit under ransakning stäld, för det han skall slagit Soldaten Pehr Malmgren, så at han der af döden ljutit”. I Östra härads tingsrätts dom blev dock Anders Fröderberg friad från anklagelsen om att ha orsakat Per Malmgrens död. Frågan om skuld kom dock att prövas igen av Göta Hovrätt då det fanns vissa oklarheter kring dödsfallet.

Missgärningen mot Eva Svensdotter

Enligt protokollet från Göta Hovrätt den 5 mars 1768 blev Anders Fröderberg fälld i Östra härads tingsrätt för att ”han i vredesmode gådt in uti Malmgrens stuga, och gifvit Malmgrens hustru Eva Svensdotter et slag i ansigtet”. För det blev Anders Fröderberg dömd enligt Missgärningsbalken kapitel 20 § 4 att böta för hemgång [olaga intrång] ”fyriatio dahler 16 ./. Silfwermynt”.

Missgärningsbalken kapitel 20 §4:

Nu går en eller flere, hem til annan, och wilja honom, eller them, som i hans gård äro, skada giöra, äntå at the ej gitta; böte tå hwar för sig fyratijo daler för hemgång. Slå the ock något sönder, eller förderfwa; gälden skadan åter.

Den här händelsen väcker givetvis flera frågor vad som fick Anders Fröderberg att göra olaga intrång i soldattorpet Alebrotorpet och slå soldaten Per Malmgrens hustru i ansiktet. Var Anders Fröderberg en hetlevrad person eller låg något annat bakom hans missgärning mot Eva Svensdotter.

Längre fram i protokollet från Göta Hovrätt kan en förklaring finnas till Anders Fröderberg agerande. I protokollet står följande ”Och ehuruväl Fröderberg icke kunnat förneka, at han varit inne i Malmgrens stufvu, den gången Malmgren efter deß hustru Eva Svensdotters angifvande, någre dagar före deß död, af Fröderberg skall blifvit slagen, och den omständighet emot den sistnämde förekommer, at Johan och Per Perssöner i Backagården, efter aflagd Ed, intygadt at Fröderberg sökt förlika Eva Svensdotter, på det denne sak skulle kunna nedtystas”.

Uppenbarligen är det så att Anders Fröderberg inte kunnat förneka att han varit inne i Malmgrens stuga. Enligt Eva Svensdotters vittnesutsaga ska Anders Fröderberg ha slagit Per Malmgren några dagar före hans död. Per Malmgren var vid den tiden sängliggande på grund av sjukdom.

De två vittnena ”Johan och Per Perssöner i Backagården” [Broby Backegård] har i ed försäkrat att Anders Fröderberg försökt nå en överenskommelse med Eva Svensdotter om att tysta ner saken. Det är svårt att frångå tanken att något dramatiskt hände i Malmgrens stuga som bidrog till Per Malmgrens död. Det är möjligt att Malmgrens hustru kastade okvädningsord mot Anders Fröderberg som fick honom att tappa fattningen och bruka våld.

Slagsmålet med Per Malmgren

Det är Per Malmgrens hustrus vittnesmål som ligger till grund för anklagelsen mot Anders Fröderberg om att han skulle ha slagit Per Malmgren några dagar före hans död. Den här påstådda händelsen väcker naturligtvis frågor om anledningen till slagsmålet. Hade de inblandade parterna något otalt med varandra eller är Eva Svensdotters anklagelse inte trovärdig. Det finns dessvärre ingen redogörelse för bakgrunden till det påstådda slagsmålet i Göta Hovrätts dom.

Anders Fröderberg friades i domen den 27 september 1767 i Östra härads tingsrätt för att ha orsakat Per Malmgrens död, då tillräcklig bevisning saknades. Däremot blev han ”ålagd at med Ed sig fria, det han icke vid berörde tillfälle tillfogadt Malmgren å honom efter deß död befundne blånader”. Anders Fröderberg blev således ålagd att bevisa sin oskuld genom att svära en ed, vilket skulle fria honom från anklagelsen till Per Malmgrens död.

Ärendet underställdes därefter ”Kongl. HofRättens vidare bepröfvande vordet understäldt, waranden General Majoren och Commendeuren af Kongl. Sverds orden, Högvälborne Baron Herr Eric Gustaf Lilljenberg, med en skrift i detta måhl inkommen, rörande förmente fehlachtigheter uti Tings Rättens ransakning”.

Eric Gustaf Liljenberg är en intressant person i detta sammanhang. Han var militär och chef för Kalmar regemente under åren 1757–1770 och således ansvarig för Västra härads kompani där Per Malmgren var anställd som soldat. En annan reflektion är att Eric Gustaf Liljenberg var kommendant i Demmin under det Pommerska kriget 1757–1762 där han blev tillfångatagen. Ett liknande öde i fångenskap drabbade även Per Malmgren i Demmin, men förmodligen tillbringade de fångenskapen under olika förhållanden.

 Obduktionen

Under 1700-talet utfördes obduktioner av fältskärer eller läkare för att fastställa dödsorsaken. Fältskär var under 1700-talet ett skråyrke och tillhörde Kirurgiska Societeten.

I fallet med Per Malmgrens kropp blev det fältskären Sven Constantin Hebbelin som fick uppdraget att utföra obduktionen. Det är lite känt om Hebbelin, men enligt domen från Göta Hovrätt ska han varit gesäll hos ”Doctoren och Stadsfältskjären Cedervall” i Kalmar 1767.

Obduktionen kom att bli föremål för diskussion i Göta Hovrätt ur flera aspekter; ej edsvuret intyg från Hebbelin, frågan om olika intyg med skilda innehåll och obduktionen ej utförd av edsvuren läkare. I domen från Göta Hovrätt den 5 mars 1768 står följande.

”Fältskjären Sven Constantin Hebbelin, som Soldaten Malmgrens döda Kropp besichtigadt, med ed icke styrckt dess derom utgifne och till Tings Rätten inlemnade skrifteliga intygande”.

”huruvida Hebbelin Till Tings Rätten och Kronobefallningsmannen Jonas Skottsberg aflemnadt särskildte besigtnings bevis af olika innehåll”

”emedan Malmgrens döda kropp, icke så tidigt, som skje bordt, af någon edsvuren läkiare, behörigen blifvit öpnad och besichtigad, hvilken då kunnat tillkjänne gifva hvad egenteliga ordsaken warit till Malmgrens död” och ”icke gifwer någon kundskap och det således icke säkert slutas kan, at någon våldsamhet bidragit till Malmgrens död som fast mera synes hafwa moturligs vis fölgdt på den sjukdom, hvaruti han, en digt ransakningens innehåll redan åtta dagar, förr än han af Fröderberg skall blifvit slagen och framgent till deß död, varit sängliggande”.

I domen kan man läsa att det inte gick att få tag på Sven Constantin Hebbelin och han kunde därför inte att höras om intyget. Enligt domen fanns det heller inte flera olika besiktningsintyg.

Avslutningsvis konstaterar Göta hovrätt i domen den 5 mars 1768 att det inte med säkerhet gick att fastställa orsaken till Per Malmgrens dödsfall. Den utförda obduktionen av Hebbelin och avsaknaden av styrkt intyg var inte tillräckligt enligt Göta Hovrätt för att man skulle kunna fastställa att yttre våld orsakat Per Malmgrens dödsfall. Enligt domstolen var dödsfallet snarare en följd av den sjukdom han lidit av åtta dagar före händelsen och fram till sin död.

Domen den 5 mars 1768 i Göta Hovrätt

I domen den 5 mars 1768 i Göta Hovrätt friades slutligen Anders Fröderberg från anklagelsen att ha orsakat Per Malmgrens död. Hovrättens dom var dock villkorad av att Anders Fröderberg skulle avlägga s.k. värjemålsed för att bevisa att han inte tillfogat Per Malmgren blånader genom våld. Göta Hovrätt kom även att pröva missgärningen mot Eva Svensdotter och böterna för hemgång.

Värjemålsed var en rättsregel i 1734 års rättegångsbalk som tillämpades när bevisen var otillräckliga för en fällande dom. Genom att svära eden i Östra Härads tingsrätt fick Anders Fröderberg möjlighet att fria sig från anklagelserna. Denna rättsregel var starkt förbunden med kyrkans särställning i samhället där moral och religion hade stor betydelse.

Dom del A: Fröderberg friad från anklagelsen till Malmgrens död

Dom del B: Värjemålsed att ej tillfogat Malmgrens blånader

”Anders Fröderberg, skall vid nästinstundande sommarting i Östra härad, sedan han förut af vederbörande Prästerskap om edens wigt och värde blifvit förmenad, hvaröfver behörigt bevis vid Tings Rätten bör företes, med ed sig fria, det han icke berörde blånader tillfogadt.”

Dom del C: Missgärningen mot Eva Svensdotter och böter för hemgång

”så befinnes den förbrytelse hvarföre Fröderberg blifwit till böter fäld, med det brott hvaruti han är ålagd sig med ed värja, äger så nära? gemenskap, at Tings Rätten icke bordt den samma sluteligen pröfwa, innan Tings Rätten funnit huruvida Fröderberg kun mot full gjöra hvad honom i berörde måtto blifvit förelagde I anseende hvartill Tings Rättens Utslag varder derutinnan oqvälladt och uphäfvit, samt detta mål i den delen till TingRätten återförvist, som åligger, at ehwad Fröderberg gitter eden gånga eller icke, så väl angående de å Malmgren fundne blånader som hustru Eva Svensdotters förolämpande sig derefter på en gång laglikemätigt utlåta, utan af dess förra Utslag, derwid må i vägen ligga.”

Sammanfattning av domen den 5 mars 1768 i Göta Hovrätt:

Göta Hovrätt frikände Anders Fröderberg från anklagelsen att ha orsakat Per Malmgrens död. Vidare fastställde hovrätten Östra härads tingsrätts beslut den 27 september 1767 rörande värjemålseden. Anders Fröderberg skulle därför vid nästa sommarting i tingsrätten avlägga värjemålsed på att han inte tillfogat de blånader som påträffats på Per Malmgrens kropp. Innan dess skulle han undervisats av prästerskapet om edens betydelse och bevis på detta skulle även uppvisas i tingsrätten.

Vad gäller missgärningen mot Eva Svensdotter och böterna för hemgång ansåg Göta Hovrätt att dessa frågor hade ett nära samband med den värjemålsed Anders Fröderberg skulle avlägga. Östra härads tingsrätt borde därför inte ha fattat beslut innan Anders Fröderberg fullgjort eden. Göta Hovrätt upphävde därför Östra härads tingsrätts beslut i denna del och återförvisade ärendet till tingsrätten. Tingsrätten skulle därvid pröva både Per Malmgrens blånader och missgärningen mot Eva Svensdotter på nytt efter att det klarlagts om Fröderberg fullgjort sin ed eller inte. Därefter skulle Östra härads tingsrätt fatta ett samlat och lagenligt beslut utan att vara bunden av dess föregående beslut.

Slutord

Per Malmgrens dramatiska död i soldattorpet Alebrotorpet resulterade i en enkel rad i död– och begravningsboken för Lannaskede. År 1767: ”Julii d. 19 begrofs Sold och gifte mannen Per Malmgren från Alebrotorpet, död d. 22 Junii”. Malmgrens hustru Eva Svensdotter blev nu änka med ansvar för flera barn och dessutom tvungen att flytta från soldattorpet. Det är lite känt om Eva Svensdotters vidare öden mer än att hon och några av barnen flyttade till socknarna Fröderyd och Nävelsjö.

Rättsfallet kring Anders Fröderberg måste ha väckt stor uppmärksamhet i Lannaskede och hur det kom att påverka hans anseende i socknen är inte känt. Anders Fröderberg blev frikänd i domen, men det avgjorde inte automatiskt hur omgivningen såg på personen. Domen innebar förmodligen problem för Anders Fröderberg, för någon gång under 1768 flyttade han med familjen till Solkaryd Mellangård i Skepperstad socken. Anders Fröderberg fortsatte som skräddare och häradsmusikant i Skepperstad.

Familjen kom sedan att flytta runt en del i trakten innan de slutligen flyttade till Mörrums socken i Blekinge. Lisa Cathrina Oselius dog den 11 juni 1808. Anders Fröderberg dog tio år senare den 16 december 1818 i en ålder av 84 år.

Anders Fröderbergs rättsfall skulle prövas igen i Östra härads tingsrätt, men först efter det han avlagt värjemålseden. Frågan är om fallet kom att prövas igen eller om parterna träffade någon form av överenskommelse för att hålla tingsrätten utanför. Man får dock en känsla av att fallet tystades ned i och med att både Eva Svensdotter och Anders Fröderberg flyttade från Lannaskede under 1768. Det är dock en annan berättelse.

Avslutningsvis kan man säga att rättsfallet i Göta Hovrätt kom att präglas av juridiska teknikaliteter och där avsaknaden av bevis fick stor betydelse. Min släkting skräddaren och häradsmusikanten Anders Fröderberg kom förmodligen undan med blotta förskräckelsen.

Av Ingela Fröderberg, Lidingö

Tack till Thomas Lindgren, webbredaktör

Källhänvisningar

Källmaterial:

Bild 1: Utdrag ur Generalmönsterrulla 1761 för N° 135 Per Svensson Malmgren för Broby, Lannaskede
Källa 1a: Generalmönsterrullor, Arkiv med löpande volymnumrering, SE/KrA/0023/0/409 (1761–1764), bildid: A0028390_00053
Källa 1b: Kalmar regemente. 1761. 1 st. Kommenderingen i Pommern, fångna i Preussen samt debarkerade.

Bild 2: Soldaten Per Svensson Malmgren med hustru och barn i Alebrotorpet i Lannaskede
Bild 2: Google Gemini – Ingela Fröderberg

Bild 3: Bröllop mellan Anders Fröderberg och Lisa Cathrina Oselius i Lannaskede
Bild 3: Google Gemini – Ingela Fröderberg

Bild 4: Utdrag ur protokollet den 5 mars 1768 i Göta Hovrätt rörande Anders Fröderberg
Bild 4: Google Gemini – Ingela Fröderberg

Källa 4: Göta Hovrätt, Brottmålsprotokoll, SE/VaLA/03825/01/A II/52 (1768), bildid: 40005384_00277

Bild 5: Anders Fröderberg i handgemäng med soldathustrun Eva Svensdotter
Bild 5: Google Gemini – Ingela Fröderberg

Bild 6: Anders Fröderberg i slagsmål med soldaten Per Malmgren
Bild 6: Google Gemini – Ingela Fröderberg

Bild 7: Fältskären Sven Constantin Hebbelin undersöker soldaten Per Malmgrens döda kropp
Bild 7: Google Gemini – Ingela Fröderberg

Bild 8: Utdrag ur dom den 5 mars 1768 i Göta Hovrätt rörande Anders Fröderberg
Källa 8: Göta Hovrätt, Brottmålsprotokoll, SE/VaLA/03825/01/A II/52 (1768), bildid: 40005384_00280

Bild 9: Utdrag ur dödboken 1768 i Lannaskede – Soldaten Per Malmgren död den 22 juni 1768
Källa 9: ArkivDigital: Lannaskede (F) C:1 (1733–1810) Bild: 143 Sida: 275

Fotnot

Fotnot 1: Berättelsen ”Stupad vid Krasnokutsk” i bloggen ”Mina Anor” av Thomas Lindgren,
se https://minaanor.com/blog/2021/08/13/stupad-vid-krasnokutsk/.

Avskrift av domen den 5 mars 1768 i Göta Hovrätt

AI-transkriberad domtext, Nationell Arkivdatabas (NAD). Endast smärre justeringar har gjorts i AI-texten.     

Brottmålsrummet (bild 275):
Källa: Göta Hovrätt, Brottmålsprotokoll, SE/VaLA/03825/01/A II/52 (1768), bildid: 40005384_00275
Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/40005384_00275

Rättsfallet Anders Fröderberg (bild 277-bild 281):
Källa: Göta Hovrätt, Brottmålsprotokoll, SE/VaLA/03825/01/A II/52 (1768), bildid: 40005384_00277
tom bildid: 40005384_00281
Länk: https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/40005384_00277 t.o.m. _00281

Avskrift bild 277:

Föredrogs Östra Härads Ting
Rätts hållne ransakning och
den 28de Septembr: förledit år
fäldte Utslag, hwarigenom
Skräddaren och Musicanten
Anders Fröderberg, som blifwit
under ransakning stäld, för
det han skall slagit Soldaten
Pehr Malmgren, så at han der
af döden ljutit, är från det
emot honom gjorde angifvan
de, at hafva varit vållande
till Malmgrens död, såsom oför¬
vunnen befriad, men för det
han i vredes mode gådt in uti

Malmgrens stuga, och gifvit Malm¬
grens hustru Eva Svensdotter et
slag i ansigtet, blifvit dömd,
under åberopande af 20. Capit:
1. 4§. Missgjernings Balken at bö¬
tio för hemgång fyratio dahler
16./. Silfwermynt, äfven som
han blifvit ålagd at med Ed
sig fria, det han icke vid berörde
tillfälle tillfogadt Malmgren
å honom efter dess död befund¬
ne blånader, hvilket dock alt
Kongl. HofRättens vidare bepröf¬
vande vordet understäldt, waran¬
den General Majoren och Commendeu¬
ren af Kongl. Sverds orden, Högväl¬
borne Baron Herr Eric Gustaf Lilljen¬
berg, med en skrift i detta måhl
inkommen, rörande förmente
fehlachtigheter uti Tings Rät¬
tens ransakning, hvaröfver
den serskildt tillförordnade

Avskrift bild 278:

Domaren Vice häradshöfdinge
Wälbetrodde Johan Eric Flygårds
blifvit hörd.
Sedan ransakningen var till
andra lösen, förenade sig kom
HofRättens Herrar Ledamö
ter om följande
Utslag
Sedan Kongl. Hofrätten, i an
seende dertill at Fältskjären
Sven Constantin Hebbelin, som
Soldaten Malmgrens döda
Kropp besichtigadt, med ed icke
styrckt dess derom utgifne och
till Tings Rätten inlemna
de skrifteliga intygande, uti
bref till Vice Häradshöfdin
gen Flygare den 2. Decembr.
förledit år, antydt honom,
af båten Hedbelin vid Tings Rät¬
ten edeligen fästa richtigheten
af berörde intygande, och der
jemte vid Tings Rätten un¬

lersöka, huruvida Hebbelin
Till Tings Rätten och Kronobe.
fallningsmannen Jonas Skotts
berg aflemnadt särskildte besigt¬
nings bevis af olika innehåll,
hvartill Herr Baron, General Majo¬
en och förmyndeuren Lilljenbergs
till Kongl. HofRätten inkom¬
ne skrift förinledar, så har
väl den i senare omständighe¬
ten anbefaldte undersökning
för sig gådt, hwarvid dock, en
ligt Tings Rättens derom häll¬
ne protocoll, hwilket sedermera
till Kongl. Hof Rätten blifvit
insändt, någon underrättelse
om flere af Hebbelin, angåen¬
de Malmgrens döda Kropp, ut¬
gifne bevis, än det till Tings¬
Rätten blifvit inlemnadt,
icke erhållits, men Hebbelin,

Avskrift bild 279:

om hvarken skall finnes i
ten, eller i Calmar, der han
förledit År en kort tid hos
Doctoren och Stadsfältskjäre
Cedervall skall varit gesäll, uti
skall nu mera från orten i
rest, har icke till Tings Rätten
kunnat inkallas, hälst det ska
vara obekant, hvarest han er¬
Stus [?] och sig uppehåller; I anse¬
de härtill och då någon vidare
uplysning, rörande det accud [?]
Fröderberg angifne brott af
hafva tillskyndradt Malmgren
döden, icke nu kan winnas
har Kongl. HofRätten låtit
sig detta mål till bepröfvan.
de förekomma; Och ehuruväl
Fröderberg icke kunnat förne
ka, af han varit inne i Malm¬
grens stufvu, den gången Malm
gren efter deß hustru Eva Svens¬
dotters angifvande, någre

tagiar före deß död, af Fröder¬
yg skall blifvit slagen, och den
omständighet emot den sistnäm¬
de förekommer, ut Johan och Per
Perssöner i Backagården, efter af,
lägd Ed, intygadt at Fröderberg
sökt förlika Eva Svensdotter,
på det denne sak skulle kunna
redtystas, likwäl och emedan
Malmgrens döda kropp, icke så
tidigt, som skje bordt, af någon
edsvuren läkiare, behörigen blif¬
vit öpnad och besichtigad, hvilken
då kunnat tillkjänne gifva
hvad egenteliga ordsaken wa¬
rit till Malmgrens död, hwar¬
ulinnen Hebbelins å Malm¬
grens kropp utwärtes hållne be¬
sigtning, och derom meddelte
samt med Ed icke styrkte bevis,
icke gifwer någon kundskap
och det således icke säkert slutas

Avskrift bild 280:

kan, at någon våldsamhet
bidragit till Malmgrens död
som fast mera synes hafwa
moturligs vis fölgdt på den
sjukdom, hvaruti han, en
digt ransakningens innehåll
redan åtta dagar, förr än han
af Fröderberg skall blifvit slagen
och framgent till deß död, va¬
rit sängliggande; Ty pröfvar
Kongl. HofRätten skjäligt, at
lika med Tings Rätten, befria
Fröderberg ifrån det emot ho¬
nom gjorde angifvande af
hafva förordsakadt Malmgrens
död; Äfven som Tings Rät
tens Utslag, angående de å
Malmgren, efter deß död befund¬
ne blånader, och den Fröderberg
ålagde värjemålsed, såsom
på Lag och goden skjäl grundradt
gillas och fastställes; till följe

hvaraf han, Anders Fröderberg,
skall vid nästinstundande
sommarting i Östra härad, se¬
dan han förut af vederböran¬
de Prästerskap om edens wigt
och värde blifvit förmenad,
hvaröfver behörigt bevis vid
Tings Rätten bör företes,
med ed sig fria, det han icke
berörde blånader tillfogadt.
Men hvad vidkommer de
Fröderberg för hemgång och ett
slag, som han Eva Svensdotter
gifvit, ådömde böter, så be¬
finnes den förbrytelse hvar¬
före Fröderberg blifwit till böter
fäld, med det brott hvaruti
han är ålagd sig med ed värja,
äger så nära gemenskap, at
Tings Rätten icke bordt den
samma sluteligen pröfwa,
innan Tings Rätten fun¬

Avskrift bild 281:

nit huruvida Fröderberg kun
mot full gjöra hvad honom i
berörde måtto blifvit förelagde
I anseende hvartill Tings Rät¬
tens Utslag varder derutinnan
oqvälladt och uphäfvit, samt de
tta mål i den delen till Tings¬
Rätten återförvist, som ålig
ger, at ehwad Fröderberg gitter
eden gånga eller icke, så väl
angående de å Malmgren
fundne blånader som hustru
Eva Svensdotters förolämpan
de sig derefter på en gång lag
likemätigt utlåta, utan af
dess förra Utslag, derwid
må i vägen ligga.