I Fröderyd socken levde under en period av etthundra år tre generationer soldater Esping. Deras levnad omfattar perioden från mitten av 1600-talet till mitten av 1700-talet.

Den förste hette Per Esping och han dyker upp i källmaterialet i 1653 års mönsterrulla för Kungliga Jönköpings infanteriregemente. Han är skriven som gemen soldat för Äsprilla by i Fröderyd socken. Därav soldatnamnet Esping. Hans levnad sammanfaller med Sveriges uppstigande till en av Europas stormakter. Berättelsen om Per är också en berättelse om hur det var att leva som soldat under 1600-talet. Genom åren klättrade han i den militära hierarkin tills han strax före sin död i Pommern 1677 blev löjtnant.

Per hade en son Daniel vilken i sin ungdom följde han med sin far till kriget i Pommern och han blev korpral i samma kompani. Daniel blev under detta krig tillfångatagen och efter att under några års tid ha tvingats tjäna som soldat åt fienden, rymde han och red åter hem till fäderneslandet och lade soldatyrket bakom sig. Han fick uppleva en relativt lång period av fred innan det stora Nordiska kriget bröt ut år 1700, men då var han för gammal för att bli uttagen som soldat. Daniel synes ha tagit sig samma namn som fadern och kallades allmänt för Esping i källorna sedan han blivit fjärdingsman; ett förtroendeuppdrag han innehade under nära tjugo års tid.

Daniel hade fyra söner som uppnådde vuxen ålder och tre av dem togs ut som soldater under Stora Nordiska kriget. Sven var en av dem och han skickades iväg till garnisonerna i Göteborg och Stockholm. Hans unga hustru Annika fick vänta på honom i sex långa år innan freden var vunnen och de kunde sätta bo tillsammans.

Inom föreningen Fröderydbygdens forskarvänner finns ett stamtavla upprättad med utgångspunkt från Per Esping. Till dags dato finns det sammanlagt nu lite över 2400 ättlingar till Per Esping och hans hustru Anna Jönsdotter registrerade. De hade tre barn som uppnådde vuxen ålder; Daniel, Elisabet och Margareta. Margareta lämnade hembygden och om henne vet vi vet inte så mycket mer än det bördsbevis hon fick på Västra härads ting 1693. Daniel och Elisabet däremot stannade kvar i hembygden och det från dem de kända ättlingarna strömmar ut.

På Daniel Espings gren finns 965 ättlingar registrerade. Av hans fem kända barn var det endast sönerna Daniel Esping och Johan Fröberg som bildade familjer. Nästan alla av dessa ättlingar fortsätter genom sonen Sven och hans enda vuxna dotter Helena (min gren). Ingen av Johan Fröbergs fem kända barn synes ha gett upphov till nu levande ättlingar – eller har de bara inte hittats ännu?

På dottern Elisabet Persdotters gren finns 1441 ättlingar registrerade. Hon gifte sig med Sven Hansson och de bosatte sig i Årset by i Fröderyd. De fick tio barn av vilka sex barn levde vid hennes död 1733. Av dessa är det endast två barn – Maria och Hans – som har gett upphov till ättlingar som letat sig in i Espingregistret.

Per Esping och hans hustru fick sammanlagt sjutton barnbarn men det är alltså endast genom tre av dessa som deras ättlingar fördes vidare.

Per Jonsson Esping – soldat under stormaktstiden; Det här är berättelsen om soldaten Per Jonsson Esping från Fröderyd socken på det småländska höglandet. Hans levnad sammanfaller med Sveriges uppstigande till en av Europas stormakter. Berättelsen om Per är också en berättelse om hur det var att leva som soldat under 1600-talet. Han började som utskriven gemen soldat och genom åren klättrade han i den militära hierarkin tills han strax före sin död i Pommern blev löjtnant.

Daniel Esping; För snart trehundra år sedan avled min anfader Daniel Persson Esping i Fröderyd socken, beläget på det småländska höglandet ett stycke sydväst om Vetlanda. Han var son till soldaten och hemmansägaren Per Jonsson Esping och i sin ungdom följde han med sin far till kriget i Pommern där fadern stupade och blev själv tillfångatagen. Efter att under några års tid ha tvingats tjäna som soldat åt fienden, rymde han och red hem till fäderneslandet. Daniel övertog föräldrahemmet, bildade familj och framtiden såg ljus ut för honom. Men dryckenskap och annat oskickligt leverne gav honom skulder och till slut nödgades han lämna hemmet i Kallsjö. Från att ha varit en självägande skattebonde fick han hädanefter bruka andras jord och flytta runt på flera olika ställen i bygden återstoden av sin levnad och under stor fattigdom. Daniel liv speglar förhållandena om hur det var att leva under slutet av 1600-talet och i början av 1700-talet i skuggan av det Stora Nordiska kriget. Det var en svår tid med stora umbäranden för allmogen i Sverige. Det var hårda tider för alla, men allra värst för de redan fattiga. Daniel avled 1728 hos sin son på soldattorpet Slottet och innan han somnade in för gott kunde han se tillbaka på ett långt och händelserikt och ibland stormigt liv. En färgstark och stridbar person i bygden hade tystnat för gott. Daniel och hans hustru Elisabet har gett upphov till mer än 700 idag levande ättlingar spridda över världen.

Sven Danielsson Esping; Det här är berättelsen om Sven Danielsson Esping i Fröderyd socken på det småländska höglandet, vilken togs till soldat i slutet av det Stora Nordiska kriget. Indelningsverket förmådde inte längre leverera tillräckligt många soldater till armén och kriget, som under snart två årtionden hade dränerat landet på unga män. Därför tog myndigheterna till de så förhatliga tvångsutskrivningarna och Sven, som precis gift sig och drömde om att få börja ett liv med sin hjärtas utvalda, skickades iväg till garnisonerna i Göteborg och Stockholm. Den unga hustrun Annika fick vänta i sex långa år innan freden var vunnen. Därefter satte de bo och fick trettio år tillsammans.