av
Lars-Åke Andersson

Notteryd, en av byarna på gränsen mot Kronobergs län åker man kanske inte till eller förbi utan att ha något ärende till de som bor där, men den liksom övriga byar i socknen har en historia. Hur länge sedan det var folk som bosatte sig här är okänt, men det var säkert för mer än 5.000 år sedan. Läget intill Holmeshultssjön torde ha varit bra för såväl fiske som jakt. Det var ju på det de första bofasta livnärde sig på. Uppodlingen av marken kom i ett senare skede.

Alltnog första gången Notteryd har hittats i de skriftliga källorna är daterat 1554 och då skrevs namnet Netteryd. Dagens stavning går tillbaka till en bit in på 1800-talet. Jan Agerts har i sin bok ”Ortnamn i Jönköpings län” tolkat att förleden kommer ifrån nässla eller nättla. Detta med anledning av stavningen i det äldsta belägget. Det är hans tolkning. Han har inte samma tolkning av förleden i grannbyn, det anser han att nötter är troligt. Efterleden ryd kommer av röjning, uppröjd plats.

På 1600-talet ägdes Notteryd, som då var en gård, av Per Stålhammar. Han bodde troligen aldrig här utan arrenderade ut eller beskattade brukarna. I en katekeslängd från början av 1690-talet finns fem personer omnämnda. Det var troligen bara de vuxna som finns upptecknade eller i varje fall de som konfirmerats.

I och med Indelningsverkets införande på 1680-talet ålades Notteryds ägare och brukare att hålla en knekt. Byn blev stamrote för nr 28 vid Västra Härads kompani och Kalmar regemente. Soldaterna var många genom åren. En del dog i fält andra fick avsked av olika skäl. Nils Svart dog i Karlskrona efter en kort tid i tjänst. Något senare kom Sven From som tjänade i 16 år och fick betyget ”tjänt ärligen och väl” men hade en ”svår och liderlig tandvärk”. Efter honom tillträdde Johan Holmdahl som var soldat i mer än tjugo år. Flera av soldaterna bar namnet Palm utan att för den skull vara släkt. Indelningsverket upphörde kring sekelskiftet 1800-1900. Så vitt bekant är var först Sjöstorp och senare Hökasjöängen rotens Soldattorp.

Laga skifte gjordes i byn 1868 och bebyggelsen och ägoindelningen fick en ny utformning. Genom sammanslagningar av gårdar har ägarstrukturen dock en annan bild i dag. Att berätta om alla de människor som bott i byn genom århundradena låter sig inte göras i denna skrift men en del personer och familjer kommer att omnämnas mer eller mindre. Under sjuttonhundratalet var det täta byten av befolkning på gårdarna. Deras namn och in- och utflyttningsår ges ingen plats i denna artikel. Att läsa namn och födelseår ger ingen större behållning när man inte vet något om personerna ifråga.

År 1826 flyttade änkefru Anna Unbeck med sina barn till Notteryd. Hon var då 55 år gammal och änka efter före detta Regementskrivaren Vilhelm Unbeck som avled i september 1825. De bodde då i Röshult och hade barnen Margareta Christina, Sara Helen, Sophia Elisabeth, Catharina Vilhelmina och Hedvig Ulrika.

Dottern Catharina Vilhelmina eller som senare kallas Carin Vilhemina född 1816 gifte sig med Johannes Andersson från Hultsjö. De övertog gården och fick tio barn mellan åren 1842 och 1863. Av de tio barnen dog tre i barndomen och tre emigrerade till Amerika. Två av de tre, Anders Vilhelm   född 1848 och Peter Magnus Henrik född 1854 återvände till hembyn och blev där hemmansägare.

Anders Vilhelm gifte sig med Anna Christina Jonasdotter från Ramkvilla. De fick två barn och dottern Anny gifte sig med Agnar Jansson från Hörnebo. De adopterade två barn Göte och Ivan. Den senare tog namnet Nottermark och blev ny ägare till gården. Den gård som idags ägs av bröderna Nottermark.

Peter Magnus Henrik fick tre barn av vilka sonen Artur blev ny ägare. Den gården ägs i dag av Fredrik Alvarsson i Hultatorp.

Johannes och Carins son Sven August född 1860 blev hembyn trogen och var den som övertog föräldragården. Han gifte sig med Lisa Christina Eriksdotter från Hultatorp. De fick fem barn av vilka två avled i barndomen. Sonen Josef född 1897 tog över gården efter föräldrarna. Han i sin tur lämnade vidare till sonen Rune. Gården ägs idag av hans dotter Helen med make Christer.

Till byn kom en familj från Skepperstad 1835 och var kvar i 40 år som ägare till 7/10 mantal. Det var Jonas Hansson född 1800, hans hustru Inga Lena Andersotter född 1810. De hade barnen Anders Johan född 1830 och Hans Magnus 1834. I Notteryd fick de ytterligare fyra barn Johanna Maria 1838, Mathilda Kristina 1843 död 1844, Karl August 1845 och Mathilda Kristina 1849. Det var vanligt att ett barn fick samma namn som ett tidigare avlidet syskon. Kanske för att hedra minnet av detta barn eller för att det var ett släktnamn.

Äldste sonen flyttade till Ramkvilla när han var 24 år. Dottern Johanna Maria gifte sig 1862 och övertog ägandet av gården. Det varade dock inte så länge ty de emigrerade till Amerika 1869. Dit skulle syskonen Karl August och Mathilda Kristina följa efter året därpå.

Kvar hos föräldrarna fanns nu bara Hans Magnus och han blev näste ägare. Det blev kanske inte som han tänkt sig eller så var han inte kompetent till det ansvaret. Enligt kyrkoboken så fick han böta för fylleri 1856. I samma källa kan man läsa att 1858 så flyttade Anna Svensdotter från Hökhult till honom. De var då trolovade och skulle gifta sig men det blev skilsmässa redan innan vigseln och hon flyttade tillbaka till föräldrarna. Det hade då lyst för dem en gång i kyrkan. Kanske hade Hans Magnus varit på giljarestråt på fler platser för av en något suddig text framgår det att Maria Kristina Petersdotter från Holmeshult krävt att han belades  med äktenskapsförbud. Till vittne uppges änkan Karin Svensdotter och ytterligare en person vars namn inte går att tyda.

När familjefadern Jonas Hansson närmade sig sin 73:e födelsedag tar livet slut. Han avlider på våren 1873 i Bröstinflammation.

Två år senare, 1875, emigrerade Hans Magnus Jonasson och hans mor änkan Inga Lena Andersdotter till Amerika. Troligen för att än en gång förenas med de tidigare utflyttade.

Gården köptes då av skolläraren och organisten i Fröderyd Johan Fröderberg. Han bodde på gården efter det han slutat sin lärargärning. Sonen Johan Emil övertog ägandet efter faderns död. År 1929 såldes gården till grannen Josef Svensson som slog ihop gården med den han tidigare hade.

Från Hörnebo flyttade 1855 Johan Jonasson med familj in. Det var förutom mannen, hustrun Johanna Maria samt barnen Johan Magnus, Per August, Lisa Kristina, Anders Johan, Samuel Peter och Frans. I Notteryd föddes sedan Anna Mathilda , Lovisa, Ida Maria och Sven Johan. Barnen var födda mellan 1845 och 1863. Fyra av dem emigrerade till Amerika.

Per August som tog namnet Nord arbetade vid skiffergruvan och står då som boende men övertog senare gården. Även syster Lovisa bodde kvar hela livet i byn. Per August Nord gifte sig 1875 och fick tillsammans med hustrun Emma Lovisa åtta barn. ( I artikeln ”En gravsten på Fröderyd kyrkogård” på annan plats i denna skrift kan du läsa mer om honom).

Gården gick sedan i ”arv” till sonen Carl Eleon som i sin tur efterträddes av dottern Ingrid, gift Karlsson.

Till Notteryd räknas historiskt sett även Inglamåla men den gården berör jag inte i denna artikel.

Under Notteryd har det förutom Soldattorpet funnits 12 torp och backstugor. De flesta var bebodda under senare hälften av 1800-talet. En del kortare tid andra i flera decennier. Torpens och småstugornas invånare var ofta på flyttning men det fanns undantag.

På torpet Gröndal bodde Sven Johan Johannisson Löf med sin familj från det han gifte sig 1858 med Anna Sofia Johansdotter till han avled 1919. Han hade då varit änkling sedan sekelskiftet. Makarna hade sex barn, vilka alla flyttat i slutet av 1800-talet.

Torpet Ekelund hade som invånare Samuel Peter Johansson med familj men det är knappast troligt att de bodde där eftersom tre av de fyra barnen är födda på  orter i Hälsingland. Gissningsvis var han rallare vid något järnvägsbygge och hustrun var med honom. Detta var på 1880-talet.

Backstugan Svensholm eller Mossen som kallades var bebodd från mitten av 1820-talet till 1902. Flera familjer hade då flyttat in och ut genom åren. Den som bodde här längst var Johannes Larsson som var i 30-års åldern vi inflyttningen. Han dog, 76 år gammal och har fått beskrivningen ”utfattig” i kyrkboken.

I Hökasjöängen bodde i mitten av 1800-talet en man som hette Johan Nilsson. Han var tillverkare av tröskverk som han sålde runt om i bygden. Han köpte gjutgodsdelarna från Sävsjöström bruk.

En mindre träta var det i Notteryd 1845. Då gjorde Jonas Hansson en stämning mot soldaten Sven Palm vid Västra Härads ting. Hansson ansåg att Palm var skyldig honom 20 riksdaler samt tingskostnaden. Som grund för kravet framvisades en skuldsedel. Palm kunde inte närvara på grund av att han var på övning. Resultatet blev att Palm skulle betala Hansson.

Notteryd hade vid senaste årsskiftet åtta invånare. När vi 1993 hade Byavandring här så bodde sju personer i byn.

Jag hade då räknat fram att det 100 år tidigare, 1893, bodde 56 personer i Notteryd, torpen medräknade. Några fler var bosatta här i mittena av 1800-talet.